Knäckebrödsrutan

Jag är rädd. För det är så hemskt skrämmande. Inget man inte får schabbla bort. Det är lätt att snacka om det, även fast det gör mig ändå lite nervös. Men att göra det. Att våga.
Lika på riktigt som det är att dansa för mig.
Ge sig ut på djupt vatten. Inte längre vara trygg. Det kan mycket väl vara en befriande känsla. När jag är där. I Köpenhamn. Sökandes för koregraf linjen, på Moderne Dance School.
Läskigt.
Inget som man glider in på ett bananskal kanske.
Att inse.
Slit ger erfarenhet och en fortsatt utveckling.
Ni, ger mig inspiration.
Ni ska egentligen ha all ära.

Love
http://www.youtube.com/watch?v=c4KeGBrDHfU