Jag har på mig snorgröna strumpor. Livet är inte alltid lätt, duuö!

Först vill jag bara säga såhär
http://se.youtube.com/watch?v=G1f2M5G9KG8&feature=related

UPPDATERING MAT
1.Jasminete
Jasminete är underskattat. Främst av mig själv. Jag har innerligt försökt undvika, till den närmsta grad att nästintill kasta bort denna sort från Liptons gröna te samling. För ca tio minuter sen tittade jag ner i min nuförtiden rätt så tomma Lipton gröna te samlingsbox och ack där var dom, dom där uslingarna.
Då jag mestadels spenderat min tid i sängen de senaste veckorna då oturen gett mig en pissig släng i ansiktet och gett mig ett virus jag aldrig blir av med, tänkte jag att det kanske skulle göra mig gott med lite grönt (som är lite nyttigare) te med citron och honung. Varför jag tänker denna tanke först nu är väldigt ologiskt. Men inget som jag tänker bekymra mig mer över. I alla fall, fortsatte jag vara skeptisk ända fram tills jag smakade på mitt ihopkok.
Nämen.
Det var faktiskt gott.
Se där ja.

2. Pannkakor.
Det är allmänt känt att jag är ett stort fan av pannkakor och ända sen flytten till Visby och det faktum att jag skulle vara "tvungen" att laga min egen mat, så har det varit ett evigt utforskande och därmed ett ivrigt exprimenterade med denna klassiska rätt. Som nog många skulle kalla en efterätt, eller en rätt för barn, där jag säger emot och vill ha det till en nationalrätt. Och även passa på att hylla skolans pannkakor. Säkert fyllda med mycket fett och sötsaker, men åh så mumsiga.
Från vitt mjöl till att exprimentera med grahamsmjöl, rågvete, hackad mandel, havregryn så har jag nu (om vi bortser från alla härliga tillbehör som ibland kan kännas extrema om det inte är pannkakskalas det bjuds till, vilket händer rätt så ofta i min umgängeskrets om man tänker tillbaks på vår tid ihop) kommit till ingrediensens Kakao.
Som vanligt när jag lagar mat så handlar det om ren improvisation. Och kanske kvinnlig intution. Hur skulle nu detta gå?
Jag insåg med andra Kakaopannkakan innanför mungiporna att det var något too much i smak. Ska man dundra på med massa socker? Eller kanske lite vaniljsocker? Eller go crazy och hälla i lite kaffe. Det fanns massor av recept för chokladpannkaka, när man smälter blockchoklad eller äkta fin choklad. Mm.. tåls att fundera på.
Däremot såg jag ett danskt matlagningsprogram, far och son som lagade ihop. Och då skulle det händelsevis (vilken tur man har, när man sitter vaken mitt i natten) göras pannkaka. Mums tänker jag.
Det skivas bananer, det hackas olika sorters nötter som blandas med honung, och allt detta fina åker ner i pannkakssmeten. Det här ska provas. Definitivt.

Två punkter som känns viktiga. Endast för mig kan jag tänka.

Över till mitt liv.
När inte discpiplin finns skiter sig rätt så mycket. Det har jag verkligen märkt. Det är 1,5 vecka kvar innan det är redovisning med Cunningham och jag har varit i skolan 2 ggr på två veckor för jag är jäkligt rädd att smitta andra. Och framförallt bli värre. Jag kom på tisdagen, förra veckan och var med på Kajsa ped/komp lektion där vi skulle sätta ihop egna övningar och testa de andras. Få lite tips på att uföra pedagogik. Och jag tänkte, i tron om att det var sunt förnuft, att lite hopp skadar inte, som en liten uppmjukning till att börja träna hårdare dagen därpå.
Dagen därpå. Två läckra svullnader i halsöppningen och en vacker smärta i halsen som starkt påminde om hajar och knivblad som bråkade med varann. Kul. Framförallt när vårdcentral Söder, behandlade mig som en femåring när jag ringde och behövde få veta vad det rörde sig. Det var uppenbart att jag inte skulle få dansa den veckan heller. Men, den måndagen, som fick mig att släppa kontrollen över alla känslor som man så lätt gräver ner djupt i sig själv för man tror att man bara skulle vara till besvär om man hällde ut allt. Men det är tydligen raka motsatsen.
Min jätte fina lärare Kajsa, har bett mig att gå och läsa Flodhästen i vardagsrummet som tydligen skulle handla om mig.
Nu när jag har finally diskat min disk, och börjat organisera, så kanske jag, lyckligtvis tar mig ner till biblioteket imorgon, kanske jag poppar in på försäkringskassan, kanske jag vågar ringa (jag hatar att ringa viktiga samtal) och byta abonnemang och kanske jag lyckas få ihop några koreografier och andra arbeten.

Att vara vuxen är jobbigt, det ska ni veta ni små 8-åringar som leker mamma pappa vuxen.

Ge mig vår. NU.
Och jag vill väldigt gärna se Movits! Live, snarast.

Love L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0