Garzela was late. But he is good for Italy.

Stjärtegrynet is speaking.
Ja det var ju kul att Norge vann och det kommer väl ta mig lika länge som när jag fattade att After Dark sjöng Onani (tar saker i egna händer) att uppskatta låten helhjärtat. Men till Norge ska vi i alla fall, för att se nästa års Eurovision.
Tre månader alltså. Andra dagen på väg till platt mage, hur jag går till väga är en annan historia. Lite Le sport hade suttit fint vid sängkanten, men nu är det bara jag och ett försök till en teckning av mig själv. Idag är det sol. Tyvärr skolk men ja.. jag vet faktiskt inte vad det är som strider mig så mycket emot att gå till skolan med för lite portion sömn för det har gått förr. Rätt så många dar har det funkat. Imorgon MÅSTE jag vara där för en utvärdering av ett år som började riktigt bra, med riktigt bra inställning som floppade i och med en livskris men som gjorde att jag blev mer sann mot mig själv och ärligare mot mina närmaste.
Jag orkar inte vara en besvikelse, när man väl erkänner något sådant det är då man är det. Jag ser det som jag behöver smaka annat, hitta en stabil grund och köra igång och faktiskt hitta ett mål, åtminstone. Målet just nu, även fast jag är väldigt dålig på att hålla det s.k kravet på mig själv, är att inte låta allt bli gjort på sista refrängen. Det som ligger på sista refräng-bägaren är för tillfället ett samtal till tele 2 comviq (hatar att ringa dom) och även ett samtal till radiotjänst. Jag tror att vi är en stor mängd människor som tycker det är jobbigt att ringa sådana samtal och då är jag ändå en person som inte har problem med att prata med nya människor. Jag har funderat på alkohol påverkan. Men det kanske vi ska låta vara osagt.

Då är det knappt två veckor kvar. Vi är lediga torsdag och fredag och sen är det helg. Om man ska ta och fixa en normal dygnsrytm så man kan va med hela nästa vecka. För annars tror jag att jag kommer spy på mig själv.. Något måste jag ända kunna lyckas med. Även mitt lilla projekt får fan göras. Fram med självförtroendet och Ashley så kan det faktiskt gå vägen. Och ett par batterier.

Snart är det sommar med Pelle. Parkfest. Norrköpings kärlek. Djulö. Och jag ska fan lära mig att springa offentligt och inte bara runt runt i vit lokal.

Love L


Kommentarer
Postat av: eckan

ese dig <3

2009-05-20 @ 00:43:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0