When I was born, I looked like a troll. A cute one, they said.

Jag vet inte varför det är så här. Att jag trasslar till, agerar fult, gör inte som jag ska, känner en tung sten när jag egentligen.. inte har rätt. Jag är av naturen att allt löser sig, och jag ska försöka göra mitt bästa. Jag måste andas, och inte bara andas för vissa saker. Allt kräver sin andning faktiskt.
Jag ska inte lägga detta på nån annan. Och allt som sker, sker med en mening. Och då ska man inte gå in och försöka påverka det, det brukar inte bli så bra resultat, har jag noterat. Usch jag känner mig som en bitterf**** and need honey. Och strössel. Lätt att jag behöver strössel. Jag har ju även den stora uppgiften att skapa en lista på hur man ska överleva hösten. När jag har kommit någon vart med min 4 sidiga uppsats om manteln ur ett performance perspektiv (ja det är skönt när jag själv väljer ett plagg och det visar sig vara ett plagg som är svårt att få infomation om) då ska jag börja fundera på lösningarna.

Louise, du behöver inte vara rädd. Det behöver inte vara såhär. Det finns absolut ingenting att störa sig på. Och om du bara låter det vara, så behöver ingen gå in och gräva i det.
Njut av solen, njut av alla de fina människor du har omkring dig och njut för att du vet att du kan. Det handlar inte om att överleva. Det handlar om att leva. Och det gör du, ut i fingerspetsen. Bara släpp taget om dig själv. Och sluta vara rädd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0