Knäckebrödsrutan

Hej blogg, hej vänner.
Längesen, och vad har jag gjort? Inte särskilt mycket av det jag borde, och därmed är allt som vanligt.
Jag sökte tv produktion och kommer hädanefter söka varje år om jag inte kommer in. Det får bli min våta dröm istället för min påstådda dröm att nå danshögskolan o bli drillad och få död i kreativitet.
"Det är kul när det går bra för andra"
Ikväll, ska jag skriva världens bästa cv, gott nog att charma.
Om jag tittar lite höger, så ser jag ju min grekiska historie bok, short version från 300 e kr till 1990 talet. Författaren förvarnar i början att det är smetigt, då historien är smetig. Bra hjälp där.
Jag ska strax iväg till min teater och dans i världen kurs, givetvis finns mina "favoriter" från dansvetenskapen på plats, härligt alla gånger.
Men som jag har förstått, då kursen är liten, att det inte kommer att ske några slags grupparbeten. Thank God.

I helgen var jag i Lund, Lomma och Malmö och fick fira ett riktigt valborg, eller ja, jag fick vara full mitt på dan tllsammans med andra studenter, i en mer eller mindre regnig park och lyckades se folk jag kände utan att hälsa.
Å andra sidan fyndade jag ett paraply. Ett stadigt sådant.
I malmö, fredag kväll, träffade jag och Lelle på en man, en bekant, som var allt annat än den man trodde. Ful och duum i huvet om man ska vara lika snäll som han var mot mig när han efter diverse våldsamheter och hotfullhet, sa att jag har snygga ben men jag är fan i dum i huvet.
Inget nytt. Men han behöver ju inte vara otrevlig och hålla tag hårt.
Han är lärare. Hoppas att han inte kör med samma härliga taktik för att få sina elever att lyssna.
Men dagen därpå, gav vi Malmö en andra chans och då var vi hemma hos Hagander, och hon bor ju helt fantastiskt. Jag ville sno hennes lägenhet och nästan hennes liv. Margot kom och hälsade på. It made my day.
Det var även härligt att träffa Lelle, som jag inte träffat på jättelänge. Kävesta tös. Hon kommer upp på söndag, sover över till måndag. Hon ska iväg på hypnos, me want that too.
Det ligger säkert mycket begravt inom mig som skulle behöva komma upp.

Markus lämnar mig för Italien. Men jag tar det. Det är väl klart att världens finaste ensamvarg, ska få en dröm uppfylld. Jag var ledsen i några timmar, men nu känns det bra på nåt vis. Vi har ett bra band.

På lördag sker den där tentan i grekiska, och vi kan ju i alla fall låtsas att det kan gå bra. Senare den dagen är det ju ändå fest med Qim, och då får vi se vad för bus det blir denna gång. Sist fick vi ju nya vänner. Den här gången kanske det blir ovänner?

Jag har kommit på en idé, jag behöver bara en källare och en bäddsoffa.

Vi har ju börjat träna, alltså för två dar sen. Kvällsträning. Det här kommer så småningom leda till att jag, Louise, som alltid hatat idrott, ska börja springa. Hurtig är på g.
Jag håller i styrketräningen, och jag har så härligt ont i magen. Förhoppningsvis är det mina glömda muskler som gör sig påminda om sin existens.
Det här med att vi började, eller att jag började, kan ha att göra ett möte med min manboy i söndags när han sålde lite jordgubbar.
 Han petade mig i magen och frågade när jag skulle börja träna.
Enligt honom kan allt bara bli bätttre om man tränar.
Kan man alltså kirra en prins?

Tummen upp till den nya killen på Ica Nära Abrahamsberg. Uppdatering, den slemmiga killen har klippt sig.
No more hårtofs.

Nu ska jag vidare.

♥