Wallflower

Har slutat nu.

Om några timmar är det ny dag och det ska bli så skönt. Även fast jag kommer börja dagen med en lögn och att inte lyda. Men sen blir det svart kaffe, för mjölken kanske man borde ha köpt när man på höga klackar efter vilsen promenad på Östermalm kl 6 på morgonen, kunde ha ordnat, den sista vändan man ville visa sig för mänskligheten. Min stund utomhus var det finaste av min första advent.

Att bryta ihop är inte så dödsdömt. Däremot att berätta för den som vill hålla min hand, vad som är det mest trassligaste, det är något närmare minusgrader. Det är som att berätta saker för far. Helt fel med andra ord.

Jag tänker inte tro att min smärta i mage, huvud och stjärt skulle bero på tequila kalas med ledning av en pingla stasia och en pingla hannah.

Jag vill inte hålla din hand. Inte bara för att jag tänker tillbaks på den gången då jag sa nej och du vägrade gå. Jag vill inte hålla din hand för jag är inte till salu.


Hanging bodies from the trees

I'm not a monster I believe
like a liar would believe
helps me navigate the wooden smiles, the raging sea
all my heroes pull their heads
like a fighter would I guess
no one ever really likes getting older
..all I want to do is believe
I traded my dreams for this mess of memories
and they just stoped working for me



Every word you spoke was not meant to me

Om jag upplevde att det var mycket förut, så är det ingenting emot vad det är nu. Nu börjar jag förstå hur andra människor känner och har det. Definitivt.

Jag tror det kan ha skett ett missförstånd med ett blogginlägg. Man ska inte ta mig allt för mycket på orden och bli rädd eller vad du nu kan tänkas tänka. För tänker gör du nog eller så är du bara jätte konstig. Och det är ju tråk om det ska va så.

Me love my mason (min  nya telefon som det inte finns något att mobbas för). Inget annat har jag tänkt droppa. Vi vet ju att ens börja nämna något alltid straffar sig.

Mor köpte mig en hamburgare på torget idag när vi sågs som hastigast i Kattne. Det var det mumsigaste jag någonsin förtärt. Eller ja nästan. Men så värt, när man 'ätit en toastbit o druckit kaffe för hemskt många timmar sedan.
Jag är fortfarande mätt om vi säger så.

Adam Lambert, mannen som ger mig orgasmer för tillfället. Inte med att hångla med andra män på scen och bli väldigt smekt mellan benen av dansare med intressant karaktär. Utan med sång.
Vi kan nöja oss med det.

Yellow lights mean slow down.

Sexig ustrålning och att välja rätt vilken Clariton hiss som ska komma ner först. Det är ju läckert. Lika läckert som kombon plopp o laktritzbåt.
Min vän Miiikey (jag är den enda som får kalla honom det), still going wierd i visby drömde precis om mig. Haha. Drömmen (håll i er) var som så att att jag gav honom ett regnbågepussel. Den första biten var blå och jag hade röda skor.
Lika intressant som det lilla nazistgäng på 10 pers som precis undkommit polisen som jag fick sällskapa med på tunnelbanan, innan jag nådde Clariton hotell. Ja samma hotell idolerna bor på, men de är i malmö nu. Så nej ingen Erik med hem.
Det är jobbigt att titta in i andras ögon, och inte känna någonting när jag kände allt i dina.

Vem var idioten som kom på dealen att den som är perfekt har allt? Vad är allt och vad är att vara perfekt? Är det meningen att alla ska kunna platsa inom den ramen som lika gärna kan va stängd som öppen?

Jag skulle inte våga väcka dig.

Usch.
Ja då är det snart att gå och lägga sig, för att infinna disciplin att råååå plugga hela söndagen innan det är dags för söndagsbio.
Men nu får det bli lördagsnatt mys med nyfunnen och därför mycket bra musik, som så småningom kommer rekommenderas.

Mysteries, roses and opera.



En blåval som härjade runt stränder, han sa han kände mig
Han sa: Jag har sett dig när du vandrar
Varje kväll du tänker högt och viftar armar

Den sa: Jag är en blåval, jag kan ta dig härifrån
Från din öde ö, från dina papper och pennor
Du är en förlorare, men du kan gömmas i min mun
En människa är inte tung att bära på

För vad ska det bli av dig
Vad ska det bli av dig, hej
Ja, vad ska det bli av mig


Jag sa: Om du äter upp mig ska jag hämta mina bröder
Och jag ska tjalla-lla, tjalla ifrån döden
Och jag ska skriva brev till dina närmaste och bästa
Och säga att du lurar folk som emellanåt är ledsna
Att du lurar folk som emellanåt är ledsna

Jag sa: Blåval
Åh åh, vi är redan fria
Åh åh, vi är räddade och fria



The solid boys.

Här är beviset på vad man kan göra av lite papper, räkningar och massa häftklamrar.
En aftonklänning av näckrosor i papper.


Vill man se två söta flickor som håller i varann kan man titta på de tu som som även dom tittar på varann, jag och pillan alltså.
 Efter ett visst febmöte.
Och eftersom klassikern att Karla är glömsk så finns inte riktigt hela filmatiseringen från kvällen, men det finns en reptitionsvideo som man kan titta på http://www.youtube.com/watch?v=Pf_FrW-aUXs



I'll come back and beat you up. In the kitchen on the floor. Lala.

Från pms där jag är förbaskat förbannad, arg och smått galen den här gången, med mellanlandning på panik och rädsla för magsår (ja det är en uppsats som klämmer ihop mig till liten människa) till att jag sitter och grinar en fredagskväll. Det är inte för att jag är ensam för det är jag ju aldrig direkt, så det får nog vara att jag blev berörd av Mariettes kärlek till sin partner. Det är nästan lite tragiskt att jag känner stor kärlek till en vän, som jag inte kan få på det speciella viset. Han finns starkt i mitt hjärta och när vi kommit fram till tatueringsobjekt då ska vi banne mig göra det.

Om vi ska tänka materiellt, vad ska jag önska mig i present och julklapp? Syrran ska ju bjuda mig till england i april tillsammans med mor och henne förstås. Det är en förjävla härlig julklapp och jag längtar till resan. Det blev ju nästan som en tradition att med familj (Pelle och Hurtig ingår i det fina sällskapet) åka utomlands vilket blev grekland/kreta ett antal ggr. För min del blev det 4 resor tror jag nog.

Ja nu blev det tårar åt Reza som fick se sin mamma. Jag diskuterade med syster (ja hon är ju verkligen inte pigg på mornarna) att jag är så glad över att vara nära mor igen. Vissa stunder var ju förjäkliga på gotland, men jag är inte i det läget att jag sitter fast vid min mors sida och att jag behöver ha hennes pyjamas hos mig när jag sover hos mina vänner. Det är INTE i det läget.
Men min mor är mor till mina vänner. Och vi är berikade eller så lider vi, av samma karma, beroende på hur man ser det. Det är inget fel på den slags karman förutom att vi kanske inte i alla lägen får tillbaka allt det vi ger till människor i form av lyssningar och annat fint.

Jag fick ett brev för en tid sedan. Det visade sig att jag inte hade något att oroa mig för. Ibland har man tur. Det är ju trevligt.

Om man kanske skulle börja brevväxla med någon när det finns tid? Det gjorde ju Bo och hennes föredetting, innan allt.
Men jag blir lite passiv (jag passar på när jag känslostormar på många plan) på okända killar som tror att den här bruden som ser trevlig ut på kortet kan ge mig sitt nr rätt upp och ner för att jag har tagit en bild på mig i badrummet? Eller att vi kan ju lära känna varann för att jag sett dina bilder och du vet typ nada om mig för jag är så intetsägande med mitt kort i badrummet? Borde vi inte gå på bio ihop och mysa? Eh..
Det blir nog ingen bio nej.
Skulle inte tro det.
Ja faktiskt marre, jag har mina kriterier för att vara bohem, och det är inte därför jag är singel. Fan vad jag har hakat upp mig på den kommentaren. Förlåt. Men ja. Jag är inte den don juan jag var i gymnasiumet, och det är ju en lättnad. Den kanske dyker upp när jag är 30 om jag skulle råka bli som alla andra.
Men det vore skönt med någon som kan förstå mig och som inte är bög. Där har vi två kriterier, och de andra behöver jag ju inte nämna om vi bara noterade min födelsedagslista på pojkarna jag kunde tänka dela min dag med. Btw, Martin Björck, är med i tv-serien Guds tre flickor som går på svt 1. Susanne Reuter är helt klart fantastisk. Yes, det är barnprogram, men står det för hela familjen, så ingår alla i den genren.

Jag tror på ett förhållande där man upptäcker mer av varandra och livet än nya sexpositioner. Jag tror på kramar och varm choklad. Jag vågar inte tro på att man kan dansa ihop, sånt är förbaskat känsligt. Jag har faktiskt aldrig dansat med ett förhållande. Men killar som kan dansa riktigt bra råkar också vara de som faller i min karma. Alltså inte straighta.
Det är att dra alla över en kant kanske, men för tillfället ser statistiken ut så. Det är inte mitt fel.
Fast Åke, glidaren no 1, även en något haschrökande kille, han dansar sjukt. Och sjukt fungerar oxå. Nästan som modern dans. Så länge det inte är något knäsving ala mr Eriksson.
Som sagt känsligt.
Hygien och god parfym. Ja nu börjar jag visa en viss kräsenhet kanske. :) Då passar jag på att tilläga snygga skor.
Herrskor är mumma!

Jag kan nog önska mig parfym, converse skor, klocka.

Brainstorm

Porcupine Tree – Time Flies

värd sina 11 minuter.



Fighting for apples tonight.

 I do get her words.
They are stuck in my hands, waiting for action. My heart has no longer reasons to kill time. Sugar don't belong.


 ♥


Pc.

Ja men det är ju fint när man inser så där härligt, när man just inser saker, att nu för i helvete dojjan så får det vara nog. Och man skulle nog behöva börja skriva dagbok och få ut alla förjävliga känslor som bara sitter där och kliar sönder mig medan andra bara är söta och trånga inuti äckelpannbenet.
 Pusselbitar som man trodde att de behöver ju inte komma tillbaks för att de har ersatts med något annat och allt jag vill säga är fuck u fuck u, men det känns lite alltför fjortis och få utnyttja det slags ordförrådet, men jag vill väl kanske unvika att komma fram till att jag vet när tågtider går. Men så förjäkligt är det inte. (H.E you know I don´t mean it like that).Jag tänker varken hoppa eller hoppas. Det är onödigt när jag kan va bra ibland.

Kan inte jag också vara svin som alla andra och inte ha något samvete? Skulle det inte gå så mycket bättre för mig? Vart ska min fina ärlighet leda mig egentligen? Till ett sannare jag? Fuck me. Jo jag vet att ni vill, men nej.
Men ja precis egentligen, att vara knullpokal och äventyra livet med det? Men nej.
Jag kommer still be me, och Kattnemänniskor will still be Kattnemänniskor. Titt, så går det när man är ärlig.
Men men. Jag tänker varken hoppa eller hoppas. Jag tänker. Och jag tänker inte gå med på det här igen. Aldrig mer, söt och trång innanför äckelpannbenet.. Och det kommer jag klara av för jag är ju så vackert  sann mot mig själv och mitt samvete. Good Dojja, good for her. 
Jag blir aldrig arg. Så att få mig så här arg, ja då är man skillad.

Nu ska jag andas, sova få timmar som min sömnlöshet har bjudit på i en vecka, men det ska du inte få äran för. Jag är bara stressad. Jag har bara haft magsår.
Pc.
I alla klassiska romaner ska det regna när folk är ledsna. Men jag är inte ledsen, jag är bara ung och dum.
Lagom ung och dum. Still alive, still here. Still going through november. Still being flicka som får åka gratis buss, PMS.


Overkill me, please.


The pretenders, the lovers hell, I just don't care anymore.


Du kan omöjligt..

Jag raderar, raderar.



Poison

Magsår. Inte kul. Inte heller kul när vi först trodde att det var matförgiftning. Om nysningar är nära döden upplevelse, hur ska jag kunna jämföra detta tvångsdrama inom mig? Jag kunde inte sova, och jag var verkligen tvungen att sova mina 2 timmar och 50 minuter, för att sedan packa och dra iväg på filminspelning. Det blev ingen film. Mor fick komma hem till oss, stå på avstånd och betrakta mig, den bleka figuren.
Jag mår fortfarande inte ok, men ska försöka sova snart, och kanske kan jag få det lugn jag inte haft på länge.
Imorgon får vi se vad som händer. Jag ska gå och förbereda min dansklass någon gång under dagen, och slå in ett paket.
Min uppsats är klar, så nu är det bara att gå in på nästa uppsats som ska vara inne den 24 nov. Det är magsårsäventyr.

This is it, igår med Stasia och Äckan. Emotionellt värt. Äckan kunde inte sluta tjata om hur mager han var. Ja hon är inget fan och förstörde hela begravnings ceremonin för mig med elaka och vidriga kommentarer. Trevligt. Not.
Stasia som vidrört king of pop var totalt inne i filmen. Jag insåg att om jag hade sett föreställningen hade jag varit mätt för livet.

When the world turns in silence.

The morning after du suttit i häkte.
 Vad ska man göra när man ser en människa som får chans efter chans, att ständigt göra fel? Misstag efter misstag. När alla runt omkring visserligen vet att det kommer skita sig förr eller senare. Mer eller mindre. Och skiter sig, det gör det hela tiden. Du om någon ska inte ha det ansvar som du fått, pga ännu ett gigantiskt misstag, när du är den mest ansvarslösa människa jag sett försöka växa upp. Du försöker inte ens, av nån outgrundlig anledning.
 Ska man hoppas på att du ska bättra dig eller ska man fan tro att du hoppar framför ett tåg?
Det finns inte i min värld och jag hoppas fan inte att något ska inbjuda mig till den plågan du utsätter dig för. Dig och din familj. Och din mamma.
En mor som jag bryr mig om, väldigt mycket.



With the head above. Swim.

Wash your hands, before you start to bleed again.
They will be waiting for you, but they will not greed with you. Grey.
.. When I grew up no one realized that I didn't.
Walk over me baby, but don't let my off the ground.
Warm in my socks. Slippin by your heart, just to hear.
Disturbing astronauts far away.
String tributes to me, when I open my windows.

I thought I would be praying again, but I'm still under my bed. Doing new magic tricks.
Crossing daddy. Feading my flying duck.
Movement can stop time.
Just let me fake it once.
Just once.



The heartache can wait

Hur vi ska överleva vintern för snart är det nog vår
Ja då var det dags att forma ihop någon lista som inte får oss att slå knut på oss själva, det vore dumt att överdriva undvikandet av möjliga depressioner som alltid tycks passa så bra ihop med den mörka och oerhört långa perioden vi kallar vinter, sånt brukar nämligen leda till att måla in sig i ett hörn. Det som är det allra viktigaste, tycker jag då själv efter ett par överlevnader är att vara, att hitta ärligheten och att ha vänner nära till hands. Nu menar jag inte att vänner ska starkast utnyttjas just nu, men det är vid dessa tillfällen de inte ska glömmas bort och även fast vi inte har rosévin och sol med oss, så kan vi ända hitta på saker ihop. Ärligheten ja. Jag tror att det sker rätt naturligt under mörkare tider att man börjar rannsaka sig själv och tänket om sig själv, vårt liv och den alltid så fina och ovise framtiden stärks efter sommarens festligheter när man börjat gå tillbaka till den anpassade vardagen. När allt plötsligt blir till riktiga veckor med fungerande väckarklockor.
Min räddare är julen faktiskt. Det är en liten passion jag har. Det kan förvisso aldrig bli som när man var barn och precis upptäckte fenomenet julfirande, men jag är inte lika slutkörd som syster min. Jag älskar förberedelserna, musiken, maten (det är fantastiskt att igen kunna äta vad man vill) och att (ja det är kanske lite fånigt att man inte inte kan finna en annan stund på året) man samlas.

Hur ska vi då kunna komma igenom denna period?

Jag har tidigare, via annan kommuniaktion delat med mig av det fina tipset att skapa sig sig ett alterego och att hitta förtjusningen med att dricka irish cream. Det här med att dricka, kan vara ett känsligt tema. För vissa kanske det blir väldigt kalas och för andra bara värre, och tro mig, ingetdera blir bra i slutändan. Vi kan hålla oss på den nivån att fika med lite alkohol är mys bara det inte kommer rätt från flaskan. I vintertid ska man hålla sig varm, så varför inte lite hetta i strupen.

Som en vidare utveckling på alteregot, utan att egentligen vara insatt, så skulle man kunna skapa sin egna alice i underlandet-utan att man fastnar i den och tappar verkligheten. Även fast verkligheten kanske är lite grå just nu, så kommer den inte alltid vara det. Det vet vi. Men vi kan piffa upp den. Och om man inte är koreografiskt och dansant lagd, eller intresserad av psykologi och beteendevetenskap som jag är, så behöver man inte läsa just den här biten. Men jag kan tycka att det är lite kul och förstöra, eller överraska med lite påhitt, stora liksom små och nästintill bara kod tydliga, mitt bland system och just den gråa vardagen. Lite full i fan attityd kan man allt bjuda på.

Alla säger hitta dig en hobby. Man kan ju kanske göra det. Det finns ändå människor till allt. Eller va lite kreativ. Att göra pappklänning av att vika näckrosor tar förbaskad tid och är i slutändan inte så skönt att ha på sig och kan ta enorm plats. Jag är ambivalent om det ska rekommenderas eller ej.

Umgås. Do it. Du kanske är en som behöver lite k*k, kirra det då, behöver du en kram så kan jag lova att jag finns här för dig. Dessutom är funktionen med vänner, att man ska leka.

Mål. Jag skulle lätt (varifrån man får pengar ifrån) spara ihop till något härligt. Typ en resa, som man förhoppningsvis kan ta i samband med att våren spricker upp eller när du själv är på väg att spricka upp. Mål kan även vara att få ihop till den där sexiga ryggtavlan, en tatuering, att bli bättre på att skriva vykort, ja vad som helst.

På tal om tatueringar. Gör nåt lite spontant, något oväntat som inte innebär att hoppa framför ett tåg, ringa exet och säga att det var dumt att du gjorde slut eller dylikt. Något som inte medför väldigt stora konsekvenser, om inte du som jag, har en förmåga att lyckas radera bort jobbiga händelser och minnen. Men det är inte att rekommendera att bli sån. Man tappar nämligen minnet lite lätt.

Byt miljö. Om du inte har möjlighet att byta stad, möblera om eller gör något annat som känns som ny miljö för dig.


Sen har vi ju det där med pojkarna. Männen. The hubbahubba candy. Ämnet som nog ingen vill vara expert på. De är ju ibland lite enkelspåriga och inte alltid med på alla noter. Vad ska vi göra med dom? Ska vi ruska igång dom kanske? Ska de återigen få bli ett projekt? Kan man må tillräckligt bra av att tejpa upp lite hubbabubba candy på väggarna och leva bland dräggel och drömmar? Ska man ta fram de nr i mobilen som man har undvikit? Mitt enda råd: ta inte första bästa. Va inte desperat. Det här är kanske inte tiden att vara kräsen (som marre tror att jag alltid är när det gäller killar) men ändå.

Gå på bio. Eller kolla väldigt mycket film.

Ring mig.

Musik.
Hjälper nog mer än stjälper i de flesta lägen. Hitta nya musiktalanger eller hitta något nytt berikande med gamla favoriter. Leta upp blandband. Skapa musik.

Ljus. Det är som sagt mörkt. Om vi vill undvika mörker så tänder vi helt enkelt upp. Med eller utan doft. För stearinljus är trevligt.

Andas. Mitt ständiga tjat. Men faktiskt nödvändigt, inte bara för att leva.


Där tror jag att jag tackar för mig den här gången, så vi får se om vi kan klara oss så länge.


 


You have never read my words.

Jag låg i sängen och tänkte på Lund då telefonen ringde och ett nytt mobilnummer uppenbarade sig. Min första tanke var:shiiit nu är det fan kuriren. Mitt hjärta bidrog med dunk för att förbättra den goda stämning som blivit avbruten medan Äckan lugnt såg på när barn välkomnades till vår värld bland blod och navelsträng. Ja hon såg på tv. Men efter en liten eniro check och avlyssning på telesvar så förstod även jag att det inte var kuriren. Puuuh. Och även hubbahubba som min vän Elmo säger när han är nöjd med tillvaron. Susanne från Dud ringde och erbjöd mig vikariat till den moderna danskursen för nybörjare. Spontant ja direkt. I 5 veckor. Imorgon ska vi samtala om lön och resor och annat viktigt. High five på den. Eller bara ett härligt mumma konstaterande.
Imorgon tänker jag även bjuda på min: att överleva vintern listan för snart kan det bli vår. Och då ska jag lätt rekommendera den orgasm som florerar i min mun. En smakupplevelse som nästan kan få ersätta de smarrigaste kyssläpparna man stött på.

Ikväll lär jag Äckan att tvätta.
Ikväll ska vi läsa massor om Cunningham och börja skriva. Ikväll kanske vi får lite klarhet med Lund.

And it worked.

Your heart is not open so I must go
The spell has been broken
I loved you so
Freedom comes when you learn to let go
Creation comes when you learn to say no

You were my lesson
I had to learn
I was your fortress you had to burn
Pain is a warning that something's wrong
I pray to God that it won't be long

There's nothing left to lose
There's no more heart to bruise

There's nothing left to try
There's no more places to hide

There's no more.

Summer and fall, I could never belong. To you.

I used to shoot them down. Bang Bang.
You made me lose it.

I wore july, august, september, november. While I wake, I should remember.

He didn't even say goodbye, he didn't take the time to lie.
Bang bang, he shot me down
Bang bang, I hit the ground
Bang bang, that awful sound
Bang bang, my baby shot me down



It could never turns to hate.

Idag fredag, ska Dojj åka till Norrköping och säga hejdå till Bo som ska flytta till Skellefteå. Det är dags för henne att flyga från sitt bo, och det är väl mer än rätt när man själv varit ute på vift i 3 år nu. Eller ja 6 om man ska räkna med gymnasium tiden. Me will miss her. Nu när man äntligen är i närheten. Så senare ikväll ska de närmaste fira av henne med en fest och där kommer jag befinna mig. Mitt i natten, förutom att lyssna på min favorit http://open.spotify.com/track/26yPacO528yccLPMwVminp skapar jag en liten gåva. Det är inte ofta man får något seriöst av mig om du och jag är nära vänner. Medan bo gett mig en härlig grekisk sexpositions kalender, så har jag gett henne fantastiska fynd, som den hon fick på den senaste parkfesten.
Bo är definitivt speciell. Bo och jag har skapat medley ihop, porrögonblick, (ja som avslutning kommer jag bjuda på min favoritbild på dig) Rockbjörnen, våldtäktscen till musik från Sagan om ringen, ett antal skolfilmer, nyårsaftnar och nyårsaftnar utan varann, men grejen är den att vi har hållit ihop. Du har funnits där. Och allt jag vill är att du ska få läka. För du om någon har rätten till det. Jag älskar dig. Med eller utan rosa slingor.

Ooops, det råkade bli 4 heta bilder på dig.




When two become one. (In the opposite way.)

Dagens visa även kallad nattens svar på vad som kan bli Lettlands bidrag 2011.

Jag tar mig genom storm, jag tar mig genom hav
Jag har en navel,
men jag vet inte var.

No copyrights.



My heart in my mouth

Det är intressant hur ett brev kan ändra ett helt inlägg som jag på sätt och vis hade förberett men jaha.. Ja då är det väl bara att gå och kolla upp det hela, det är ju svårt att lista ut saker så här kl halv tio.
Nu tappade jag ju delvis tråden, och inte bara för att syrran vill påpeka att det är jobbigt medan jag ser det som ett till uppvaknande att bjuda på liksom.

Ibland krävs det sina knäpps för att vakna. Ett knack i pannbenet. Och så plötsligt kanske jag insåg vilken fin vän du är. Och inget annat. Och det är det som jag faktiskt jag vill ha. Och inget annat. Att jag behövde allt det där jobbiga och inte behöva gå min väg och vara dum i massa situationer. Att det kan få va precis såhär. För det är det jag är. Det finns inget att hata, och inte heller en korg full med insikter som har dumpats vid Dojj stationen för att vara en hederlig amerikan att bygga upp sitt försvar.. Och inte att jag behöver slänga mig direkt på nästa heting på tunnelbanan och bli världens starkaste människa just bara för att jag kan. Målet är inte att det ska vara ett mål. 
Att få lite ordning är däremot ett krav jag har. Och med John Mayer och Aretha Franklin med sitt gyllene beskydd kanske det sker. There is no limit dojj får hållas i styr ett tag. Vi kan leka med henne nån annan dag.

I'm inhaling, I'm lastin, I'm still here.

Jag är inte en elak människa.
Inatt andades jag.
Om 6 veckor händer något bra. Jag gillar dagens väder. Jag tänker inte bli ett doftsljus freak. Och inte heller bli vegan. Men något annat blir det nog. Planen om att bli överkörd eller misshandlad låter ju inte så skön. Jag som gnäller vid stjärt smärta, hur skulle det då funka med annan smärta? Bror bjuder på Asta Kask, mor bjöd mig på värme av alla de slag när jag kom hem sönderfrusen igår.
Informationen från Qim. Den sitter fint.

RSS 2.0