Knäckebrödsrutan

Det är inte prins Siegfried jag väntar på som ska rädda mig.
Jag väntar på att bli tillfångatagen av Lord Von Rothbart.
Och för att sen stanna där för evigt.

Men min väntan är lång.

Sammanträffanden och till slut ödet.

Jag har en vy. En syn.

Jag har en annan. Och om du är tillräckligt smart så kan du hitta den.
Om du är tillräckligt klar.
Jag är definitivt inte klar.
Men jag har börjat min väg. Den andra kommer finnas där som ett stöd, men kommer till sist vara obetydelselös.
Liksom denna egentligen.
Detta kommer inte vara aktuellt.

Min verklighet, kommer vara en av de sista stroferna på No.29 Finale.


Tills dess kommer Dojjan/Louise hålla ställningarna.

Love Louise ♣♥♦

Tack mamma för att du finns.