Breaking children

Sammanträffanden eller helt enkelt att det finns en mening med allt som sker.
Exempel 1.
Jag och Marre, orginal tokiga varianten, var på en intressant tripp till Gotland år 2005, på sommaren och jag hade precis innan tillbringat en vecka på Kreta med mor och Sparv. Vi träffade på massa konstiga människor inte bara det faktum att vi omedvetet bokat in oss på Stockholms veckan.
En man, Siiiir richard som vi hädanefter kallade honom för att han påstod jobba med att designa skateboards under sitt egna märke. Vi träffade på honom under en utekväll, och jag tyckte att det var lite konstigt att han följde efter mig och hela tiden ville prata. Det visade sig senare att han var straight edge och därmed en nykter kille. Vad trevligt. Med att ha ett riktigt samtal på ett uteställe. Så vad pratade vi om. Jag berättade om mitt projektarbete inför sista året på gymnasiumet, en dansföreställning om en pappa som våldtar sin dotter.

Nästa gång jag träffar den här killen är sommaren 2007. Pappa som jag aldrig bjöd in till min föreställning, lämnade livet på jorden. Pappa som jag ibland önskade aldrig existerade men som jag nu pratar om, ibland i min förvirring som om han vore i liv, bara någonannan stans. Man kan väl säga att jag än inte fattat det. Jag vet att han är död, och jag har aldrig känt något hopp för att han skulle se mig för den jag är eller försöka förstå, men det är något som bara inte gått in än.
I förvirringen den sommaren 2007, åkte jag till Gotland. Och träffade honom. Still straight edge. Vad gjorde jag, om inte blev detsamma. Sen att han visade sig vara dum i huvet, och kanske också jag.
Gotland. Där pappa gjorde lumpen.
Gotland, som jag sedan bodde på i 2 år. En utbildning som hade audition samma dag som pappa blev funnen. 
Beskedet om att jag kom in, i samma veva som vi var i pappas hem och tog hand om hans saker.

Dagen då jag spenderade en skör tid på akuten alldeles ensam, första förvirrade året på Gotland bar jag hans Fjällräven jacka, som jag tog över från honom.

Om en vecka fyller jag 23. En gång ringde pappa och grattade mig på fel dag. Jag kunde inte riktigt berätta om presenter jag inte fått. Ganska mycket blev fel.
Det var svårt att fylla en plats som jag inte fick fylla.






Kommentarer
Postat av: jennie

ååååååååååååååååååååååååh!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

2009-12-08 @ 20:38:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0