Knäckebrödsrutan

Hur vi ska överleva vintern för snart är det nog vår
Ja då var det dags att forma ihop någon lista som inte får oss att slå knut på oss själva, det vore dumt att överdriva undvikandet av möjliga depressioner som alltid tycks passa så bra ihop med den mörka och oerhört långa perioden vi kallar vinter, sånt brukar nämligen leda till att måla in sig i ett hörn. Det som är det allra viktigaste, tycker jag då själv efter ett par överlevnader är att vara, att hitta ärligheten och att ha vänner nära till hands. Nu menar jag inte att vänner ska starkast utnyttjas just nu, men det är vid dessa tillfällen de inte ska glömmas bort och även fast vi inte har rosévin och sol med oss, så kan vi ända hitta på saker ihop. Ärligheten ja. Jag tror att det sker rätt naturligt under mörkare tider att man börjar rannsaka sig själv och tänket om sig själv, vårt liv och den alltid så fina och ovise framtiden stärks efter sommarens festligheter när man börjat gå tillbaka till den anpassade vardagen. När allt plötsligt blir till riktiga veckor med fungerande väckarklockor.
Min räddare är julen faktiskt. Det är en liten passion jag har. Det kan förvisso aldrig bli som när man var barn och precis upptäckte fenomenet julfirande, men jag är inte lika slutkörd som syster min. Jag älskar förberedelserna, musiken, maten (det är fantastiskt att igen kunna äta vad man vill) och att (ja det är kanske lite fånigt att man inte inte kan finna en annan stund på året) man samlas.

Hur ska vi då kunna komma igenom denna period?

Jag har tidigare, via annan kommuniaktion delat med mig av det fina tipset att skapa sig sig ett alterego och att hitta förtjusningen med att dricka irish cream. Det här med att dricka, kan vara ett känsligt tema. För vissa kanske det blir väldigt kalas och för andra bara värre, och tro mig, ingetdera blir bra i slutändan. Vi kan hålla oss på den nivån att fika med lite alkohol är mys bara det inte kommer rätt från flaskan. I vintertid ska man hålla sig varm, så varför inte lite hetta i strupen.

Som en vidare utveckling på alteregot, utan att egentligen vara insatt, så skulle man kunna skapa sin egna alice i underlandet-utan att man fastnar i den och tappar verkligheten. Även fast verkligheten kanske är lite grå just nu, så kommer den inte alltid vara det. Det vet vi. Men vi kan piffa upp den. Och om man inte är koreografiskt och dansant lagd, eller intresserad av psykologi och beteendevetenskap som jag är, så behöver man inte läsa just den här biten. Men jag kan tycka att det är lite kul och förstöra, eller överraska med lite påhitt, stora liksom små och nästintill bara kod tydliga, mitt bland system och just den gråa vardagen. Lite full i fan attityd kan man allt bjuda på.

Alla säger hitta dig en hobby. Man kan ju kanske göra det. Det finns ändå människor till allt. Eller va lite kreativ. Att göra pappklänning av att vika näckrosor tar förbaskad tid och är i slutändan inte så skönt att ha på sig och kan ta enorm plats. Jag är ambivalent om det ska rekommenderas eller ej.

Umgås. Do it. Du kanske är en som behöver lite k*k, kirra det då, behöver du en kram så kan jag lova att jag finns här för dig. Dessutom är funktionen med vänner, att man ska leka.

Mål. Jag skulle lätt (varifrån man får pengar ifrån) spara ihop till något härligt. Typ en resa, som man förhoppningsvis kan ta i samband med att våren spricker upp eller när du själv är på väg att spricka upp. Mål kan även vara att få ihop till den där sexiga ryggtavlan, en tatuering, att bli bättre på att skriva vykort, ja vad som helst.

På tal om tatueringar. Gör nåt lite spontant, något oväntat som inte innebär att hoppa framför ett tåg, ringa exet och säga att det var dumt att du gjorde slut eller dylikt. Något som inte medför väldigt stora konsekvenser, om inte du som jag, har en förmåga att lyckas radera bort jobbiga händelser och minnen. Men det är inte att rekommendera att bli sån. Man tappar nämligen minnet lite lätt.

Byt miljö. Om du inte har möjlighet att byta stad, möblera om eller gör något annat som känns som ny miljö för dig.

Sen har vi ju det där med pojkarna. Männen. The hubbahubba candy. Ämnet som nog ingen vill vara expert på. De är ju ibland lite enkelspåriga och inte alltid med på alla noter. Vad ska vi göra med dom? Ska vi ruska igång dom kanske? Ska de återigen få bli ett projekt? Kan man må tillräckligt bra av att tejpa upp lite hubbabubba candy på väggarna och leva bland dräggel och drömmar? Ska man ta fram de nr i mobilen som man har undvikit? Mitt enda råd: ta inte första bästa. Va inte desperat. Det här är kanske inte tiden att vara kräsen (som marre tror att jag alltid är när det gäller killar) men ändå.

Gå på bio. Eller kolla väldigt mycket film.

Ring mig.

Musik. Hjälper nog mer än stjälper i de flesta lägen. Hitta nya musiktalanger eller hitta något nytt berikande med gamla favoriter. Leta upp blandband. Skapa musik.

Ljus. Det är som sagt mörkt. Om vi vill undvika mörker så tänder vi helt enkelt upp. Med eller utan doft. För stearinljus är trevligt.

Andas. Mitt ständiga tjat. Men faktiskt nödvändigt, inte bara för att leva.

Där tror jag att jag tackar för mig den här gången, så vi får se om vi kan klara oss så länge.

♥