Knäckebrödsrutan

En blåval som härjade runt stränder, han sa han kände mig
Han sa: Jag har sett dig när du vandrar
Varje kväll du tänker högt och viftar armar

Den sa: Jag är en blåval, jag kan ta dig härifrån
Från din öde ö, från dina papper och pennor
Du är en förlorare, men du kan gömmas i min mun
En människa är inte tung att bära på

För vad ska det bli av dig
Vad ska det bli av dig, hej
Ja, vad ska det bli av mig

Jag sa: Om du äter upp mig ska jag hämta mina bröder
Och jag ska tjalla-lla, tjalla ifrån döden
Och jag ska skriva brev till dina närmaste och bästa
Och säga att du lurar folk som emellanåt är ledsna
Att du lurar folk som emellanåt är ledsna

Jag sa: Blåval
Åh åh, vi är redan fria
Åh åh, vi är räddade och fria