Those flashing lights come from everywhere

Jag vet inte riktigt. Men mina förra inlägg, från när jag började blogga, mitt sätt att skriva.. Det är fan fjortisvarnning på det hela. Förvisso är det rättstavat. Men det är som en fluffig marsmallow muffin. Ja, det är ju skönt att man lite lätt har kommit bort från det. Fast när det återigen är dags för intensivt tittande av meloddifestival och eurovision så kanske jag svävar ut igen. Nästa år behöver jag nog inte skriva så analyserande om varje låt. Inte ens jag orkade läsa igenom dom blogginläggen.
Och alla utsvävade inlägg om pojkar. Pojkar är härligt det vet vi ju.. men ändå lilla Louise. Väldigt sockersött och väldigt öppet med alla känslor. Kanske inte helt lämpligt. Mognaden är här och nu ett faktum.

Jag försöker att inte vara rädd. Jag ska klara det här. Jag ska slicka röv, se hemskt ledsen ut, vilket jag och syrran självklart är, och be ofanderligt mkt om ursäkt. Kl 18. Tills dess ska jag städa. Och tills dess ska jag inte låta det hela förstöra mig, eller min omgivning.
Usch. Som att berätta om en kvarsittning för sina föräldrar. Eller något annat dylikt.

Undrar om jag ska ge mig ut på stan nu när jag haft karantän ett tag. Jag var ute igår kväll efter lite glass. 6 härliga grader och det bet i min stjärt. Peppar peppar ta i trä, men jag känner mig bättre. Min nos är inte vacker, men oftast brukar det inte vara det.

Önskar eder alla en god helg.

Love L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0