Well, there is always some one who can say I love you.

Jag skrev på fejjan (facebook): what happens in big town, stays in big town. Men jag känner nu efter en sweet hangover dag som numera är mer hajpad än virrig att det är dags för en rättning: what happens in a gayclub, stays in the gay club.
Och då vill jag hellre inte bli förföljd i en timme av den "man" jag dansade tryckare med i lojal there is no limit anda, och för att han hade randigt, att han var half fat var ju inget jag tänkte på medan jag försökte göra ett pottpurri av all konfetti till en huvudbonad.
Save me var ett fint tema för kvällen/natten. Som vid randig half fat gay händelse, för att bli av med honom kom Qim på den bästa av alla ursäkter; klockan halv 6 skulle vi tre, vara på skansen för att fotas i en björnbur. Vad säger då vår förföljare förutom att han ifrågsätter varför vi ska vara där när det är stängt för besökare, att han kör oss, han kör oss, han kör oss, han kör oss till motherfuckin (ja mf säger jag, det sa inte han) skansen.
Åttitvå tusen gånger sa jag, du får ha en fortsatt trevlig kväll, och vi ska ha en fortsatt trevlig kväll. Adjö adjö. Men inte, han ville verkligen köra oss till skansen halv 6 på morgonen. Halv 6 på morgonen stod Qim i mitt kök och var förvirrad. Han ville gå ut och röka men fann inte portdörren. Inte heller fann han portdörren när han gick in i vardagsrummet och sparkade på min exotiska avskiljare.
Halv 7 somnade vi in. Halv 8 blir iaf jag och sen därpå även Hannah, väckta av hennes JÄVLA väckarsignal, theme song Lucky Luck! Detta sker var tionde minut 3 gånger därefter. Sen stänger Hannah av, thank u, och min bakis-eller är jag fortfarande full, säger hej.

Nu är jag som sagt hajpad.
Jag har varit på stand up på Big Ben. Jag ska dit nästa söndag och borde dit nästa söndag men vet ej för då är jag i Kattne och av nån anledning kan man nästan börja prioritera Kattne före annat.
Aaaaaaanyway. Jag har skrattat livet ur mig, nästan. Jag har iaf hostat fruktansvärt mycket efteråt. Karin tycker verkligen att jag ska ställa upp, och efter en sån här rolig kväll så är jag förvisso skeptisk men kan på nåt vis tycka att det inte vore helt omöjligt. Det gick hon förstås fram och sa till en bekant till bekant stand upare. Men jag är ju den som är i nuet. Så det skulle inte bli några nedskrivningar. Det skulle ju bli plopp. För det är plopp som makes me funny. I think. Eller ja det var så Pelle sa det, att vi är roliga i stundens hetta.
Som en finish, ja inte finlands människa, men som ett avslut för er som känt mig, ja det blir väl min syster, bror o mor. DE vet ju att mina plopp har funnits i alla tider och mor har ju ofta bett mig att vara tyst på släktmiddagar.
Say what what in the butt?

Imorgon är det dansvetenskap. Grrrrreat.

Love L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0