It's not right of you to hold my thoughts like that
"Man borde fan va lesbisk" är ju något som nog mer än gärna, ploppar ur våra munnar (min egen har bjudit på det 2 ggr) när vi rakt av inser och mest tycker att män är svin. Och då att män vore svin är ju nåt som kan ha funnits i min uppfostran i samband med diverse fördomar och att det inte direkt är smart att ge andra en ny chans. Att män vore svin är rätt så orättvist att säga eftersom att kvinnor kan va lika sviniga. Allt handlar väl egentligen om balans. Och vad som sägs och inte sägs.
Jag brukar alltid ursäkta mig med That's life teorin och att det finns en mening med allt. Att överanalysera det, är bara onödigt vilket jag förstod efter några "män är svin". Det var kanske då jag på allvar började förtränga saker som hänt mig. Att prata om "uppbrottet" med Miro, är ju något som jag överhuvudtaget inte kommer ihåg alls. Det jag minns är mina vänners stöd och "män är svin" kommentarer men icke vet jag direkt vad som var historien förutom att han dumpade mig liksom.
Mina funderingar på kvällar när jag är ute och traskar är alltid lika intressanta.
jag tror att jag är en person som kan bli småförälskad i människors yttre och deras personligheter, rätt så flyktigt. Och sen efter många icke balansiga dagar så glömmer jag och går vidare. Att gå påtagligt vidare som jag och andra halvan av redaktionen (Marre) är inget som hitills har behövts sen äventyren på Gotland. I så fall bara såna som man kan prata bort tillsammans med en vän. Inget som kräver vin på terass och jävligt mkt middag med cigg.
Lika ofta som jag ber folk andas borde jag göra själv. Jag kan ju dra iväg i tankar som är totalt onödiga med grunden whyyyyyyy som Friends-Ross så gärna säger. Eller nåt i stil med men jaha ska du göra så, så ska jag fan i mig göra si.. och så leder det inte alltid till något jättebra. Andas Louise. Att springa in i något brukar nästan aldrig bli ett kalas.
Även spontaniteten har sina gränser.
Framförallt om det finns något mer än bara att man är busig och glad.
Love L
Jag var, är och kommer alltid att vara
Vill slåss, bör fly är ambivalent
Jag brukar alltid ursäkta mig med That's life teorin och att det finns en mening med allt. Att överanalysera det, är bara onödigt vilket jag förstod efter några "män är svin". Det var kanske då jag på allvar började förtränga saker som hänt mig. Att prata om "uppbrottet" med Miro, är ju något som jag överhuvudtaget inte kommer ihåg alls. Det jag minns är mina vänners stöd och "män är svin" kommentarer men icke vet jag direkt vad som var historien förutom att han dumpade mig liksom.
Mina funderingar på kvällar när jag är ute och traskar är alltid lika intressanta.
jag tror att jag är en person som kan bli småförälskad i människors yttre och deras personligheter, rätt så flyktigt. Och sen efter många icke balansiga dagar så glömmer jag och går vidare. Att gå påtagligt vidare som jag och andra halvan av redaktionen (Marre) är inget som hitills har behövts sen äventyren på Gotland. I så fall bara såna som man kan prata bort tillsammans med en vän. Inget som kräver vin på terass och jävligt mkt middag med cigg.
Lika ofta som jag ber folk andas borde jag göra själv. Jag kan ju dra iväg i tankar som är totalt onödiga med grunden whyyyyyyy som Friends-Ross så gärna säger. Eller nåt i stil med men jaha ska du göra så, så ska jag fan i mig göra si.. och så leder det inte alltid till något jättebra. Andas Louise. Att springa in i något brukar nästan aldrig bli ett kalas.
Även spontaniteten har sina gränser.
Framförallt om det finns något mer än bara att man är busig och glad.
Love L
Jag var, är och kommer alltid att vara
Vill slåss, bör fly är ambivalent
Kommentarer
Trackback
