Knäckebrödsrutan

Ack Sundbyberg. Har jag sjungit hela morgonen, säkerligen inte lika fint och souligt som själva Oskar, men nu har käre vännen Klumpen dragit. Thanks. Jag råkade bli som en person som jag själv blev riktigt trött på, och då, då har det gått för långt.
Jag är ett riktigt klantarsle och har prioriterat fel. Nu finns det säkert inte många chanser kvar, men, låt oss ta dem som finns, det finns ingen tid att vänta. Mycket fy på mig, jag hade ju lovat mig själv att göra bättre ifrån mig. O så kom den där räddaren som inte alls hjälpte.
Nu är det vi gillart listan som gäller, inga mer tårar till My hands på repeat. Imorgon får jag träffa min Pelle. Och mor. Att påsk kommer handla om att flytta tunga möbler och motion det är ju en annan sak.
Kanske spelar jag in en film, jag har ju skissat i huvet, men prio 1, utöver allt annat jag måste göra (jag har nu äntligen sökt jobb på Gröna Lund) att hitta en riktig utbildning, små kurser är ju ett intressant ansvar, men på det stora hela inte det bästa kanske.
Fint väder och plusgrader i Kattne, ser lovande ut.
Jag ska nu få tillfälle att vinka hejdå till don carnage, den där calle som är en riktigt god vän även fast han är värdelös på att höra av sig. Och det vet han.
Han drar till Australien, bra vågat.
Nu ska jag försöka bli klar med den här skiten, och så får jag fila snyggt med den till den som allra helst vill se den.
Det kommer nog bli mycket av det mesta nu när jag ligger efter, stor bakläxa, GÖR ALDRIG OM DET, och så får vi gå vidare påtagligt nu, som vi alltid gör i redaktionen.
Men, ett plus, det känns mycket bättre nu. Vårt vidriga kaffe smakade nästan gott. Så nu kirrar jag fram ett puss på er, ha en god dag!

♥