en gång i tiden hatade jag wokmat

men igår smakade det bra. jag bör nog hålla käft om såna grejer, för allt jag sagt nej till har jag börjat säga ja till. om det är åldern som avgör kanske. eller i det här fallet smaksinnet.
jag har ju en ohyggligt grym smärta i magen. mor säger att det beror på dålig sömn o mat. jag tog en promenad från halv 4 till halv 6 imorse. lite kallt, mycket mygg men ja trevligt var det nog inte, men det var inte otrevligt heller. insåg när jag låg där hos jimmy som hade slocknat o i vanlig ordning inte brydde sig så grymt mycket, men är man en eftertraktad knullpokal som en vän sa, så får man kanske ta det som en komplimang att man fick kolla på spansk skräck/thriller, låna toa o del av soffan. det händer att jag av det lilla minsta kan finna en sorglig stämning i ett rum, sen kan det också va att filmens meny med tillhörande musik, eller ja mest musiken hade nåt sorgset över sig som fick mig att fälla tårar. . o då slog det mig vilken dag det var o att det nu har gått ett år. så jag begav mig till kyrkogården. alla tycker det är så konstigt att jag gick själv. men vem skulle velat ha följt med? nu fick jag iofs idag veta att pelle gärna skulle vilja följa med. men så råkar han ju också vara världens bästa kompis, som faktiskt ställer upp i alla lägen. samma sak gäller för mig.
jag skulle också vilja vara bra på poker o vinna pengar. men om man inte vill sätta mig bakom ratten så gör man säkrast i att inte sätta mig bakom några kort heller.
den här dagen har varit deg. jag har degat som fan. jättetrött i huvudet. ska sova över hos pelle ikväll. vet inte riktigt var jag ska få min energi ifrån. äckan-det satans odjuret, kanske mer känd som min syster kanske har något roligt att berätta. min bror har ju lyckats bada med den telefon jag (helt osjälviskt) gav bort till honom. inte ens utlåning utan gav bort. men jag orkar inte riktigt vara sur. hoppas det var skönt att bada för honom.

när jag satt i adams bil insåg jag att jag behöver gå ut o dansa. dansant r´nb och trance utan mening. men tydligen är alla opepp. opeppa dansare. tragiskt.
jag får helt enkelt lägga mig i kopiatorn o hoppas på det bästa.

eller som ola säger; det vet man aldrig, torbjörn. torbjörn som har en spännande röst. buuuuurrrr.
puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0