Push it real good.

Medan bo bjuder på nakenchock bjuder jag på en titt i backspegeln, från min förra födelsedagsfest som jag för ett år sen lovade att jag skulle blogga om, men som jag då aldrig gjorde. Vilket jag inte kommer göra nu heller.
Det var en otroligt trevlig kväll i aftonens glans med goda och nya vänner!
I år, ja så här ett antal dagar efter min födelsedag kände jag inte riktigt för att slå på den stora trumman. Inte för att jag inte alls tycker att siffran 23 borde berätta allt fantastiskt jag redan hunnit med och vilka framgångar jag nått, men som en djup tanke precis slog mig, när man finner sin egna framgång, inom sig själv så har man funnit den största!
Jag tror att jag redan nu kommer vara ledsen den 25 december, den vackra dagen då alla människor ses och älskar varann och den stad vi alla hatar egentligen. Så i år orkar jag inte med att försöka platsa i något jag ändå inte platsar i.
Men jag har insett att smärta och sorg är jättebra medel för att skapa något bra. Det är då min kreativa ådra vaknar till liv på riktigt och allt jag gör känns mer levande. Sen att jag lyckas skylla det mesta på dig är en annan sak.
I'm the Askung for real. Men det är fint att andra har varann. Herpes.
Men nu skulle vi rikta in oss på bilderna på mig, back to the egoist.
Min framgång kanske sitter i håret.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0