We can learn to live.

2010 började med ett klassiskt misstag, sånt där man lovar sig att inte göra om, men den här gången tog jag mig en funderare som lätt skulle ändrat på allt. Men det hade ju inte funkat, det hade blivit fult. Så då gjorde jag det enda rätta, men som aldrig kommer vara det enda rätta.

Efter 5 år, efter mig, fattade du till slut att nej, jag vill inte vara mer än din vän. Att jag däremot berättar något riktigt hemskt för dig, som jag inte vågat förtälja till någon, eller till den som nog mest skulle behöva veta, men som tyvärr, inte fick vara vittne till vad jag var då. Eller det var kanske bra. Så egoistisk kan man inte vara. Att skövla över all onödig och onyttig sorg och sveda för att man krockar med livet. Eller för att man tillåter sig själv. Tillåter sig själv att förstå vad allt betyder. Vad som har skett, vad som har lett och varför jag grävde ner mig, i dig.

Det som är riktigt fel är vad jag hoppas på.

Kommentarer
Postat av: Sparven

HönaBöna, jag saknar ju dig. You are beautifuuuuul, puss pussy

2010-01-07 @ 13:50:29
URL: http://smilewithpelle.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0